Utifrån ”Våren” i Hässleholm, se förra inlägget, började jag fundera på om jag stött på liknande tidigare. Två exempel dök upp i minnet:
Lilla torg Malmö
Här blev brunnen totalt förändrad under några dagar. Så mycket jobb som ligger bakom!
Hjärnarp
Hjärnarp är en liten ort i Ängelholms kommun, vid Hallandsåsen. Här finns ett litet runt torg som med några ortsbors omsorg blev extra utsmyckat då och då.
När ett offentligt konstverk i lönndom ges en tillfällig nydaning, med respekt, kärlek och gärna humor, blir jag glad.
Jag passerade Stortorget i Hässleholm 2026-09-21, en solig tisdagseftermiddag och såg då att skulpturen ”Våren” , (konstnär Gustaf Nordahl, på plats 1959) en vanligtvis naken ung dam, med krans i håret, hade fått en luftig grön klänning på sig.
Så här brukar hon se ut:
Jag gladde mig också åt att det samtidigt pågick torghandel, klädförsäljning. Kunde det hänga ihop? Använde klädhandlaren Våren som skyltdocka?
Jag frågade därför några herrar i ledighetskommittén som satt på en bänk nära ”Våren”. De trodde att hon fick sin gröna klänning i samband med Stadsfesten 7-8 augusti.
Och, efter kontakt med kommunen, vet jag nu också att festklänningen var ett högst officiellt initiativ, ingen bus-streck från allmänheten alltså. Samma sak gjordes i fjor. Hon smyckas ibland också i andra sammanhang, internationella kvinnodagen t.ex.
Årets sommarklänning togs bort den 26 september. Då hade den suttit på i sju veckor! Utan någon som helst åverkan.
Rubriken ovan är ett citat av rubriken på en tiosidig artikel i boken ”I det gemensamma”, utgiven 2017 av Statens konstråd. Artikelförfattare är Cecilia Sjöholm, professor i estetik vid Södertörns högskola.
Jag tillåter mig att citera en knapp sida (sid 17) ur hennes intressanta artikel:
Det offentliga rummets sönderfall är…. en utmaning också för den offentliga konsten. Historiskt har konsten varit en oundgänglig del av det samtal som uppstod i det offentliga rummet i 1700-talets Europa och framåt: för den tyske sociologen och filosofen Jürgen Habermas genom att den bidrar till att skapa ett gemensamt språk, och för Hanna Arendt genom att den bidrar till en känsla av det verkliga som inte handlar om att beskriva fakta, utan om att förmedla existensen av en mångstämmig väv av erfarenheter, historier och perspektiv. För Arendt handlade detta om en rent sinnlig erfarenhet som krävde utrymme, rörelse och möjlighet till handlande.
1960-talet var en tid då inte bara politiken, utan även konsten flyttade ut. Från att ha tagit plats i det offentliga rummet som monument och minnesmärke blev konsten en aktör, förknippad med staden, naturen eller kollektivet. Konsten kom inte bara att rikta sig mot det offentliga rummet i högre grad än förut. Den kom också att bli en del av det. Snarare än att helt enkelt placeras på en offentlig plats till allmän beskådan – ett torg, en gata – kunde konstverket nu också sägas vara det som upprättade själva platsen. Konsten började göra det offentliga till en form för interaktion med verket. Medan galleriet och museet producerade en erfarenhet som höjde verket ovanför platsen, bidrog det offentliga verket till att skapa platsen. Konsten flyttade ut, från museet till gatan, och till den offentliga institutionen. Det är en förflyttning som alltjämt fortsatt. Den har bidragit till att skapa nya relationer mellan tid och plats, subjekt och objekt, perception och agens. Vändningen i det offentliga rummet sammanförde estetiska, sociala och politiska frågor på ett nytt sätt.
Att åka rälsbuss på Inlandsbanan gör man inte för att komma fort fram, utan för att ha en trevlig resa. Därför är det möjligt att vid vissa av stationerna göra en kort promenad medan rälsbussen väntar.
Som t.ex. i Sorsele där jag – vid min resa söderut från Gällivare till Vilhelmina den 9 augusti 2026 – promenerade till kommunhuset och tillbaka. Något egentligt torg hittade jag inte, däremot denna trevliga plats framför kommunhuset. Visst finns här lite torgkänsla!
Efteråt kollade jag på Google Maps och med kommunen om det finns något ”riktigt” torg i tätorten Sorsele. Då fick jag veta att om jag hade gått 100 meter till hade jag kommit fram till vad som i folkmun i Sorsele kallas Röda torget, en asfalterad gårdsplan intill det bostads-, butiks- och kontorshus där bl.a. ABF håller till.
På nätet upptäckte jag sedan att Sorseles första Pride-festival någonsin genomfördes här – på Röda torget enligt affischerna – den 17 juli 2026. I en glesbygdskommun med ca 2400 invånare och där centralorten har drygt 1000 invånare. Strongt!
På andra sidan bron finns Torggatan. Och också ett f.d. torg, en kvadratisk asfaltyta.
På ICA:s parkering strax intill är det möjligt att boka torgplats för försäljning.
Jag har gjort ett tidigare inlägg om samma sak, kolla här. Utvecklingen har tyvärr inte vänt sedan dess. Problemen har skärpts och tonläget i debatten blivit vassare.
Den 23 november 2025 skrev Sydsvenska Dagbladet om Möllevångstorget under rubriken ”Torghandeln på Möllan i kris – halverad på tio år.”
1996 ska det ha funnits 175 uthyrda platser, 2017 94 , och 2025 39 uthyrda platser. Intervjuade torghandlare skyller nergången på konkurrensen från annan handel men än mer på att ”myndigheterna är så jävliga mot oss”, bl.a. när det gäller arbetstillstånd, skattefrågor (t.ex. att man verkligen erbjuder kvitton till kunderna) och livsmedelshanteringen.
Dokumentärfilmaren Fredrik Gerten, som själv bor med utsikt över Möllevångstorget hakade några dagar senare på med en mycket kritisk artikel. Ur den citerar jag han beska inledning och hans avslutande förslag till åtgärdspunkter:
Fråga inte vad Möllevångstorget gjort för Malmö. Det vet vi alla; en integrationsmotor, en färgglad plats som stadens många informatörer lyfter fram år efter år som en symbol för en leende varm stad där alla får våra med.
Vänd på frågan och det blir genast jobbigt: Vad gör Malmö för Möllevångstorget? Vad gör staden för att rädda torghandeln som efter 120 års öppethållande nu närmar sig nollpunkten? Döden.
Jag har bott med utsikt över Möllevångstorget sen påsken 1980. Alltså kan jag med mitt perspektiv säga: Malmö stad gör inte ett skit för torget. Ingen bryr sig, ingen vill något. Förfallet, slappheten, likgiltigheten är slående. Torget är bara något som ska administreras med en Securitas-vakt som torgchef.
Hur räddar vi då torget?
Efter ett halvår kom en reaktion från Malmö stad, presenterad i en artikel i Sydsvenska Dagbladet den 27 augusti. Några citat:
När jag nu under någon vecka arbetat med att beskriva och förstå Stortorget i Östersund har jag börjat reflektera över om jag känner till fler sluttande torg. I dagsläget kommer jag bara på två:
Stora torget i Falun. Jag hoppas kunna skriva mer om detta torg så småningom.
Piazza del Campo i Siena. Detta fantastiska torg har jag med som nr 8 bland Månadens torg.
Kan någon peka ut fler torg med tydligt lutning?
Rosa torget ligger i sjukhusområdet, på Ruth Lundskogs plats. Ruth Lundskog var översköterska på Malmö sjukhus i många år, fram till sin pension 1943.
När intilliggande byggprojekt på sjukhusområdet började bli klara, inleddes arbetet med att göra en total omgestaltning av platsen. För ändamålet anlitades föreningen Dansbana! som drivs av arkitekterna Anna Pang, Anna Fridolin och Teres Selberg. Torget stod klart senhösten 2024.
Rosa torget var ett av de sex förslag som nominerades till Malmö stads stadsbyggnadspris 2025, men vann inte. Däremot fick torget Skånes arkitekturpris samma år. ”Med färg, rörelse och omsorgsfull gestaltning tillför platsen ett nytt uttryckssätt till sjukhusområdet i Malmö.” skriver juryn och tillägger bl.a. att platsen är en ”levande manifestering av det oinskränkbart mänskliga, snarare än en utsmyckning. Med sin dansbana och öppna högtalarfunktion bjuder den in till både stillhet och aktivitet, och blir en mötesplats som förenar människor i kontrast till sjukhusområdets komplexa stadsmiljö”.
Torget har alltså dans som ett viktigt tema. Den u-formade tegelskapelsen innehåller högtalare och framförallt möjligheter att sända musik via bluetooth till personer med hörlurar som vill dansa.
Bågen i tegel är ett gediget hantverk. Läs mer här.
Men varför valde man att göra ett torg och inte en lummig park? Grönska har god inverkan på hälsa och tillfrisknande.
Utformningen av Guldtorget i centrala Skellefteå har kommit att debatteras alltmer under senare år. Här kan du se vad jag skrev om torget på agoralogi.se för några år sedan.
Våren 2023 konkretiserade Skellefteå kommun sina förändringsidéer för torget i ett gestaltningsprogram som efter revidering fick bli basen för en öppen arkitekttävling. Tävlingen drog igång i november 2024, i samarbete med Sveriges arkitekter.
Vid slutdatumet i februari 2025 hade 50 (!) bidrag kommit in. 4 av dem diskvalificerades eftersom de inte uppfyllde tävlingskraven. Det blev sedan ett idogt arbete för juryn att bedöma de 46 bidragen.
Här, på kommunens hemsida, berättas mer om tävlingen.
2025-06-16 presenterades det vinnande förslaget ”Mellan berget och älven”. Bakom förslaget står Land Arkitektur genom landskapsarkitekterna Alf Orvesten, Emilia Molin, Ida Sjöberg, Beatrice Palmqvist och Katrin Svensson samt Nilsson Rahm genom arkitekterna Anna Nilsson och Sanna Rahm. Belysning har Tuva Jones och Miranda Ivarsson stått för.
Den inledande bilden är hämtad från det vinnande förslaget. Torget är här sett mot norr med Sara kulturhus i bakgrunden.
Så här poetiskt beskriv förslaget på Land arkitekturs hemsida:
På en södervänd sluttning mellan Vitberget och Skellefteälven ligger Skellefteås kärna. Ett böljande västerbottniskt landskap där de skogsklädda bergen sveper fram, genombrutna av nedskurna älvdalar. Skogens trä, markens mineraler och vattnets kraft har möjliggjort stadens framväxt och bygdens utveckling.
Vårt förslag ”Mellan berget och älven” avspeglar Skellefteåbygdens karaktär och det som byggt staden över tid. Torgets gestaltning abstraherar fragment ur Västerbottens landskap, dess berggrund och Skellefteälvens kraft. En hommage till naturen och berggrunden.
Det förädlade Guldtorget är ett torg med identitet och berättelser hämtat ur stadens lokala kontext där platsen, inramad av grönska, bjuder in till vistelse, erbjuder både vardagsliv och aktiviteter men även ett öppet representationstorg där de större evenemangen ges plats. Ett torg som speglar att staden är byggd på naturen som fundament. En historia att vara stolt över och väl värd att berätta.
Påsken 2025 inleddes med skärtorsdag den 16 april. Vädret veckan innan var soligt och ganska varmt, nästan sommarlikt. Parkförvaltningen i Malmö stad verkar ha gjort sitt yttersta, och alltså haft tur med vädret, så att vi som rört oss i innerstan kunnat glädja oss åt en underbar blomsterprakt.
Även om de inte är torg, vill jag ta med två blomsterplatser till.
Jag passar på att ge lite återkoppling till projektet som helhet:
Här kan du läsa om projektidén
Här kan du läsa om vilka torg jag studerat
Här kan du läsa lite olika infallsvinklar och aspekter på mina torg
Det långsmala Davidhallstorg i centrala Malmö kommer att byggas om . Se inlägg från 2023. Innan så sker, när det nu blir, ger man torget en helt ny, men provisorisk skepnad under sommarhalvåret. Och därefter, i november, återgår två tredjedelar av torget till att vara parkeringsplats igen.
Jag passerade torget den 3 och 4 april. Då hade torget just öppnats i 2025 års sommarskepnad. Vilket passade bra, eftersom dessa tidiga aprildagar gav en härlig försmak av sommar.
Torget erbjuder många möjligheter att leka eller att sitta ner och vila en stund. En del av sittplatserna är kopplade till restauranger som ligger vid torget.
Träd och buskar är lätt flyttbara i sina planteringskärl, men är ändå tillräckligt gedigna för att skapa lite parkkänsla.
Beläggningen på sommartorget består av sand/silt, lagd ovanpå parkeringsplatsens asfaltyta. Relativt lätt att ta bort alltså.
På en del av parkeringsplatsen har Malmö stad placerat en randig heltäckningsmatta.
