Mitt torginstresse lockar mig ibland in på oväntade litterära spår. Häromdagen bläddrade jag i en nyinköpt bok på Hässleholms stadsbibliotek och fastnade för bokens fyra första meningar: ”Hon står mitt på torget. Som om det är lätt att stå där. Som om det är hennes torg. Som om det byggts bara för att hon ska komma”

Boken heter Blodapelsin och är skriven av Anna Vogel. Den handlar om Emma som snart ska sluta i nian. Hon får en komplicerad relation till Nina, hon som står på torget i första meningen.

Torg nämns bara två gånger till i boken, den första bara i förbigående: ” Vi går upp till parkeringen och sätter oss i hans Honda. Han säger att jag kan ta en filt om jag är kall.Jag lägger den över benen. Vi kör i mörkret. Han åker förbi torget, ut på landsvägen, och släpper av mig utanför mitt hus.”

Senare i boken, när huvudpersonen Emma studerar sömnad i Köpenhamn, noterar hon att: ”Torgen är stora här, och de öppnar sig upp mot andra gator, de är inte fyrkantiga och instängda som hemma.” Hemma kan väl vara i Sverige, i Skåne eller i den skånska ej utpekade småstad som Emma bor i.