Gröna sittplatser i Ronneby

2021-07-07 Grön bänk på gågatan

Bänkar på gågatan i Ronneby

Sommaren 2021 finns dessa bänkar att beskåda på flera platser i centrala Ronneby. De fungerar riktigt bra att sitta på. Färger och form fångar intresset. Om de funnits där tidigare år och om de kommer att dyka upp nästa år vet jag inte.

Flera av bänkarna finns på Stortorget i Ronneby,

2021-07-08 Schack och gröna bänkar

Schackspel och gröna bänkar på Stortorget i Ronneby. (Klicka på bilden för att förstora den)

När jag kom  för att spana in torget en andra gång, satt en man lugnt avvaktande på en av de gröna bänkarna. Jag kände igen men kunde inte placera honom. Han visste precis vem jag var och höll mig på halster ett tag. Det visade sig att han bor i Hässleholm och att jag varit båda hans urologpatient och granne för ett antal år sedan! När jag gick fram till honom gjorde jag det för att fråga hur bänken kändes att sitta på. Men frågan försvann helt, vilket väl får tas som ett gott betyg för bänken. Den fungerar utmärkt att sitta och föra trevliga samtal på.

Några ord om färgen på bänkarna. 

Citat ur kommunens Gestaltningsprogram för Ronneby stadskärna:

Färgsättning är en viktig aspekt av utemiljön. För att skapa enhetlighet och karaktär åt stadens offentliga rum bör endast ett fåtal ’signalfärger’ användas på stadens gatuinventarier. I det här programmet avses de färger som används på armaturer, papperskorgar, underreden till bänkar, staket, pollare och andra utemöbler. Grundfärg Ronnebygrönt används som standardfärg där identitet skall skapas. Den används till exempel på stativ i bänkar, på plank samt papperskorgar och belysningsstolpar.

Ronnebygrönt, som man döpt den färg till som man alltså använder på t.ex. belysningsstolpar, är en lugn, tämligen mörk färg. De gröna bänkarna avviker nästan upproriskt från Ronnebygrönt. Härligt!

 

 

 

Det oföränderliga torget?

Agora-genen

När corona och klimatsamvete tillåter mig att resa hemifrån igen, vill jag bege jag mig till orter och torg där jag kan uppleva återseendets glädje. Antingen: Jag känner igen mig på detta torg, men så kul att det förändrats sen sist. Eller: Jag känner igen mig på detta torg, och så härligt att det är helt oförändrat.

Jag tror att jag har en särskild gen i min kropp, en romersk-grekisk agora-gen. Den lockar mig till torg, särskilt till sådana som tycks mig vara och förbli oförändrade genom decennier, sekler, millenier. I verkligheten finns naturligtvis inga sådana torg, åtminstone inte om vi har milleniet som tidshorisont.

Siena och Helsingfors

Men ändå. Två exempel. Piazza del Campo i Siena och Senatstorget i Helsingfors känns för mig helt oföränderliga, näst intill eviga. De kommer, vill jag tro, att se ut som idag även om tusen år, med sina golv och väggar, konstverk och andra tillbehör.

Livet på alla torg förändras naturligtvis med människors nycker och moden, med dygnets och årstidernas rytm, med ekonomins och politikens växlingar. Föränderlighetens torg dras med i dessa förändringar genom återkommande ombyggnader. Oföränderlighetens torg motstår förändringstrycket.

Finns det fler torg som jag besökt där jag upplever en långsiktig oföränderlighet? Jag får rota vidare i minnet. Marcusplatsen i Venedig? Möjligen, men de få gånger jag varit där har det varit svårt att se annat än folkvimlet, turisterna. Tingstorget i Ängelholm? Kanske. Ett mycket lugnt kullerstenssatt litet torg. Jag måste åka dit igen och kolla.

Två torg i Malmö

Idén och drömmen om oföränderlighetens torg, och dess motsats, började växa fram några år efter det att jag flyttade till Malmö år 2015. Mitt torgspanande avsåg då ofta på de två torgen i stadskärnan: Stortorget och Gustav Adolfs torg.

Jag vet att Stortorget byggdes om för några decennier sedan, men med mitt korta tidsperspektiv i Malmö upplever jag det ändå som oföränderligt, tidlöst.

Gustav Adolfs torg däremot har jag kommit att betrakta som föränderlighetens torg, där tid och växlingar är ständigt närvarande.

Konst på oföränderlighetens  torg

På Stortorget står två konsertverk i marmor, Torgbrunn av Stig Blomberg samt ryttarstatyn med Karl XIV Johan av John Börjesson.

Torgbrunn påminner oss om att det var hit många Malmöbor en gång fick gå för att hämta sitt vatten. 1964, när verket stod färdigt, befann vi oss i ett skede av den svenska historien när vi var som stoltast över det välfärdsland – självklart med rinnande vatten i alla hem – som vi och våra förfäder skapat. Förväntningarna på fortsatt ökad välfärd och jämlikhet var vid denna tid gränslösa. Verket speglar också andra historiska händelser, men det är vattenförsörjningen och välfärdsutvecklingen som är den överordnade berättelsen för mig.

Ryttarstatyn av John Börjesson är nästan sjuttio år äldre än Brunnen. Även om den vill berätta om en krigarkung på 1600-talet säger den minst lika mycket om 1800-talets sista decennier, när nationalromantiken blommade, när vi var som stoltast över och vurmade för hjältedåd i den svenska historien. På 1870-talet påbörjades en insamling för att finansiera statyn. 1898 stod den på plats.

Verken berättar om historiska händelser och skeenden och känns därför relevanta för ett oföränderlighetens torg.

Det enda konstverket på Senatstorget i Helsingfors utgörs av en skulptur från 1894 av tsar Alexander II på en hög piedestal. Finland var storfurstendöme under de ryska tsarerna under åren 1809-1917. Alexander II ses med positiva ögon i den finländska historieskrivningen. Han var den förste tsaren som sammankallade finländska lantdagen (1863). – Ett historiskt monument alltså.

På Piazza del Campo finns ett lågmält konstverk, Fonte Gaia, en fontän med rötter i 1300-talet. Fontänen var slutpunkten på ett då nybyggt system av rörledningar som ledde vatten till stadens centrum. Fontänen fick sin nuvarande form på 1400-talet, en rektangulär bassäng, med reliefer på tre sidor av klassiska och kristna dygder under jungfru Marias beskydd. – Ett historiskt monument alltså.

Konst på föränderlighetens torg

Jämfört med Stortorget är Gustav Adolfs torg ett ungt torg, från 1800-talet. En stor ombyggnad fullföljdes så sent som år 2000.

Inför denna ombyggnad genomfördes en tävling om konstnärlig utsmyckning. Den vanns av Sivert Lindblom med verket Fem fontäner och ett klot. Det riktigt intressanta med detta verk är att det växlar uttryck över året. På sommarhalvåret fungerar pelarna som just fontäner, på vinterhalvåret som facklor.

Gustav Adolfs torgs andra stora konstverk, skulpturgruppen Öresund av Gerhard Henning, sattes på plats 1934 i ett stort vattenfyllt granitkar. I samband med den stora omdaningen av torget i slutet på 1990-talet, möjliggjorde man användningen av varmt vatten i fontänen. Därmed utvecklades konstverket så att det under frostiga dagar helt byter skepnad.

"Öresund" den 15 februari 2021

”Öresund” den 15 februari 2021

Båda dessa verk understryker alltså någon form av förändring, årstidernas växlingar, men har inget att säga om historiska personer eller händelser.

När Malmö stad år 2013 under några veckor placerade ut tillfälliga konstverk i centrum, gjordes det på Gustav Adolfs torg, föränderlighetens torg.

Just idag, lördagen den 15 maj 2021, när jag gör färdigt detta inlägg, ser jag i Sydsvenskan att igår avtäcktes ett nytt tillfälligt konstverk i Malmö. En blinkande, rosa enhörning som en del i stadens utsmyckning inför  World Pride i Köpenhamn och Malmö 12-22 augusti. Var står enhörningen? På Gustav Adolfs torg naturligtvis, föränderlighetens torg.

Träd på torget

Piazza del Campo i Siena och Senatstorget i Helsingfors är avskalade torg. Här finns inga träd alls på eller intill torget. Detta är naturligtvis ett medvetet val från dem som format och förvaltar torget. För mig bidrar detta starkt till upplevelsen av tidlöshet och oföränderlighet.

Om man valt att avstå från träd mest av historiska, estetiska eller praktiska skäl vet jag inte. På Piazza del Campo genomförs regelbundet hästkapplöpningar som lockar stor publik. Träd skulle skymma sikten. På Senatstorget genomförs också evenemang, om än inte lika spektakulära, där fri sikt underlättar.

Både på Stortorget och Gustav Adolfs torg finns det däremot rikligt med träd. På Stortorget ger träden en försonande inramning åt parkeringsplatserna som upptar nästan halva torget. Träden på Gustav Adolfs torg skapar en liten park av en del av torgrummet.

I detta avseende får jag räkna båda torgen som föränderlighetens. Träd är kraftfulla symboler för förändring. De byter skepnad under året och de växer och åldras så sakta.

Torgskalan

Alla torg låter sig passas in längs en skala som sträcker sig från det evigt oföränderliga torget som ena ytterligheten, till torget som ständigt förändras genom ombyggnader och liknande som andra ytterligheten. Men jag är inte ute efter att göra någon sådan objektiv bedömning, utan har med detta inlägg velat belysa hur jag spontant kan uppleva torg och hur jag försöker sätta ord på upplevelsen.

 

 

Torget som resurs i miljonprogrammets områden

I nr 2/2021 av tidskriften ”arkitekten”, Sveriges arkitekters bransch- och medlemstidning, har landskapsarkitekt Nima Karimzadeh skrivit en artikel under rubriken ”Miljonprogrammen har post-pandemi-potential”. Han lyfter där fram att storstadens periferi lockar den grupp och generation som han själv tillhör. Här kan man t.ex. ”handla varor från hela världen … gå på bröllop i unika lokaler”.

Han sörjer över arkitektkårens bristande engagemang vilket  ”tillger dessa platser och människor mindre värde.”

Artikeln illustreras med en bild av ett enkelt vindpinat stånd för försäljning av frukt och grönt. ”Torgmarknader som denna i Akalla har stor potential som utvecklingsplats för företagare och socialt sammanhang för medborgare. Bilden visar den bristande funktionen och avsaknaden av anpassning till arkitektur och fysiska förutsättningar.”

Torg i Galore Weekend

Galore Weekend är en gratistidning som delas ut till alla hushåll i sydvästskåne en gång i månaden. Tidningen har lite elegant framtoning och skriver mest om nöje och näringsliv.

I senaste numret, april 2021 ingick en färgglad helsida ”Storslagna torg”. Det är inte ofta att torg lyfts fram på detta sätt i populärpress.

Tio torg behandlas, var och en i sin egen lilla ruta med kort text och färgbild och ofta också en internet-länk.

Högst väntat finns följande torg med: Trafalgar Square i London, Röda torget i Moskva, Markusplatsen i Venedig samt Times Square i New York.

Till dessa har fogats fyra inte riktigt lika kända torg:  Amagertorv i Köpenhamn, Marienplatz i München, Gamla stans torg i Prag samt Plaza de Espana i Sevilla.

Dessutom ingår i torglistan en gatukorsning i Tokyo, Shibuya Crossing  (där så många fotgängare korsar vid grön gubbe att det uppstår ett tillfälligt torg varje gång) samt platsen runt Cloud Gate  i Chicago.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Bönan”, eller Cloud Gate i Chicago, som jag fotograferade i augusti 2004, trots att invigningen enligt Wikipedia skedde två år senare.

 

 

 

Boklansering på torget i Haparanda

Man står framför en stor kopia av en bok  placerad framför en gammal hotellbyggnad.

Bilden har jag lånat från kommunens hemsida. Det är inte författaren som syns framför boken, utan Daniel Fälldin, kommunikatör vid Haparanda stad.

Hans Rosenfeldt har satt tänderna i en ny gränsregion, Haparandatrakten. Innan har han bl.a. skrivit manus till serien Bron, som utspelar sig i Öresundsregionen.

Boken, Vargasommar, kom ut hösten 2020 och lanserades bl.a. i stor stil på torget i Haparanda. Både torget och inte minst det stiliga stadshotellet – där sker en sprängning – finns med i boken.

Jag har skrivit om det intressanta torget i Haparanda här.

 

Isbana på Sundstorget, Helsingborg

Så synd att jag inte hade skridskorna med är jag passerade Sundstorget den 9:e december 2020.

2020-12-09 Sundstorget isbana 1

Visserligen har jag inte åkt på flera decennier men här fick jag lust, i violett kvällsbelysning och med Dunkers kulturhus i bakgrunden.

2020-12-09 Sundstorget isbana 2På grund av smittorisken till följd av covid-19 stängdes isbanan tio dagar senare, den 19 december. Man hoppades under några veckor att banan skulle kunna öppnas igen, men det gick inte.  Den 18 januari började kommunen avveckla banan. Vi ses nästa vinter!

Lekplats vid Marint kunskapscenter i Malmö

Detta inlägg hör egentligen inte hit. Det handlar inte om torg, men jag behövde någonstans att placera en bild att länka till.

Lekplatsen 20200303
D
essutom behöver jag kunna länka till den här bilden på soffan längst bak i bussen, linje 7, eldriven.

Bussinteriör

Barn som vill ha torg istället för park

Sydsvenska Dagbladet publicerade i lördags (2020-01-11) en insändare undertecknad av ”Elever på Strandskolan årskurs 8 Klagshamn”. De pläderar för att det ska byggas ett torg i Klagshamn, en expanderande stadsdel i utkanten av Malmö. Jag citerar insändaren i sin helhet.

Vi bor i Klagshamn som ligger strax utanför Malmö. Här finns inte mycket för ungdomar att göra. Vi åker ofta till andra byar där det finns mer aktivitet eftersom vi inte har något att göra i Klagshamn.
    I Vellinge finns det ett ställe som heter Lilla Torg.  Där finns det ett apotek, en mataffär, ett café osv. Vi förstår att Klagshamn inte är lika stort som Vellinge men vi hade gärna haft något liknande ändå. Just nu i Klagshamn finna bara Matöppet som har dumma öppettider och höga priser.
     Enligt Sydsvenskan investerade Malmö stad nyligen 10 miljoner kronor på en ny park i Klagshamn. Vi anser att denna parken inte var nödvändig och vi hade hellre haft något annat, till exempel torget vi nämnde tidigare.
     Torget i Vellinge fungerar ju inte bara som ett köpställe där man kan handla utan även som en plats för ungdomar att umgås. Kanske bygga en minigolfbana intill torget som är öppen på sommaren. Eftersom Klagshamn är en hamnby kan det vara trevligt att spela minigolf innan man cyklar ner till stranden. Eftersom Klagshamn växer mycket anser vi att detta är rimligt.
Elever på Strandskolan, årskurs 8, Klagshamn

Sydsvenskan råkar samma dag ha en artikel från Staffanstorp som också kopplar ihop barn och torg, om än med helt annan vinkling. Här följer ett kort citat ur artikeln (skriven av Astrid Adelgren):

     En hel drös med elever har dykt upp på det gråregniga torget i Staffanstorp. Från högtalaren ljuder toner av Timbuktu, medan barnen börjar hoppa.
     Fem minuters hopprepsträning om dagen. Det blir en del av schemat för alla barn från förskoleklasser och upp till årskurs 6 i Staffanstorp, från och med nu och våren ut.

 

 

 

Arkitektur nr 6 2019: Torgskräck

”Torgskräck. Offentliga rum bortträngda i staden” är temat för tidskriften Arkitekturs nummer 6 2019. Tre svenska torg behandlas ingående, genomgående i vänliga ordalag även om temarubriken tyder på motsatsen.

Karin Berggren skriver om Rådhustorget i Umeå som i sin nya gestalt invigdes hösten 2017. Arkitekt har varit Sweco arkitekter med Thorbjörn Andersson i spetsen.

I artikeln ”Alla som vill får sitta”  tar sig Dan Hallemar an två nyrenoverade torg, Forumtorget i Uppsala och Brunkebergstorg i Stockholm.  Han tycker sig ana att dessa två torg ger stöd för tanken att vi nu håller på att ”lämna uteserveringarna och konsumtionen som huvudsaklig drivkraft för torgen. Istället finns en ny längtan efter en bekväm offentlighet – sittvänlig och mysig”.

Arkitekt för Brunkebergstorg har varit Nivå Landskapsarkitektur och för Forumtorget White.

 

 

Lilla torg och rökningen

Den 1 juli 2019 trädde en ny tobakslag i kraft. Lagen innebär att det är förbjudet att röka på ett flertal nya platser utomhus, bland annat på uteserveringar. För Lilla Torg i Malmö innebar detta en stor förändring. De många och stora uteserveringarna där, med ofta många besökare, blev plötsligt rökfria.

För att ge rökarna ett någorlunda vettigt alternativ, skapade Malmö stad på torget en samlingsplats för rökare, med fasta bänkar och en stor askkopp i mitten.

Rökruta på Lilla Torg

Rökruta på Lilla Torg

Det verkar inte som om platsen används särskilt flitigt bl.a. beroende på att man inte får ta dit sin öl när man lämnar sin restaurang eller uteservering. Jag gick förbi platsen två gånger idag. I regnet (se bild) fanns där ingen människa. Senare, vid 22-tiden, stod där fyra personer och rökte. På serveringarna runt torget, utomhus och inomhus, fanns samtidigt flera hundra personer, men jag såg ingen som smygrökte.