Sittredskap på Sergels torg, Stockholm

När jag råkade passera Sergels torg lördagen den 25  september 2021, vid tiotiden på förmiddagen, upptäckte jag detta intressanta sittredskap. Det ingick i en tillfällig möblering av torget, en sommarsatsning av Stockholms stad.

Sittverktyget var då på lördagsförmiddagen helt oanvänt. Men några timmar senare, vid 14-tiden, var det mer befolkat, även på den fortfarande skuggiga delen.

Sittverktyg på Sergels torg 20210925_135251

På Sergels torg en septemberlördag

Wine & Roses

Mitt liv består inte av torg allenast. Musik är viktigt.  Bl.a. spelar jag i ensemblen Wine & Roses. Här kommer tre mycket korta snuttar från en konsert vi hade i Östermalmskyrkan, Kristianstad i september 2018. Om jag minns rätt var det en SPF-förening som anlitade oss.

Jag behöver låna min hemsida för att göra klippen enkelt tillgängliga för inbjudna gäster till en promotionskonsert 2021-10-28, i Kulturkvarteret, Kristianstad.

 

Vad händer med Östermalmstorg i Stockholm?

Medan saluhallen vid Östermalmstorg renoverades, flyttades verksamheten till en provisorisk byggnad som satts upp på torget. Läs mer här.  Saluhallen återinvigdes den 5 mars 2020 och provisoriet på torget har därefter monterats ner.

När jag i lördags vandrade uppför Humlegårdsgatan mot Östermalmstorg, tyckte jag mig avstånd kunna se att torget nu var återskapat med livlig torgkommers.

Östermalmstorg från Humlegårdsgatan

Östermalmstorg från Humlegårdsgatan

Fel! Jag noterade inte det svarta planket. Bakom det pågick ett intensivt återställningsarbete.

Nybrogatan mot norr. Östermalmstorg bakom planket till höger.

Nybrogatan mot norr. Östermalmstorg bakom planket till höger.

Östermalmstorg 4 2021-09-25 11.11

Men det man arbetar på nu är, som skylten på planket visar, en tillfällig utformning. Det ser ut som att det kommer att bli en asfaltyta tills vidare.

Östermalmstorg 3 2021-09-25 11.10

Östermalmstorg den 25 september 2021, sett mot väster. Den nyrenoverade saluhallen syns mitt på bilden.

Förklaringen till provisoriet fick jag när jag kom hem till Malmö samma kväll och gick igenom posten som droppat in under veckan jag varit borta. I tidskriften Arkitektens septembernummer finns ett uppslag om just Östermalmstorg. Uppslaget innehåller en debattartikel av landskapsarkitekterna Bengt Isling och Anders Kling, ett bemötande från ”arbetsgruppen för Östermalmstorgs vänner” samt en kommentar från Isling och Kling till arbetsgruppens bemötande.

De två landskapsarkitekterna är mycket upprörda över att det förslag till gestaltning av  torget som utarbetats av Stockholms trafikkontor och Nivå landskapsarkitektur, lagts åt sidan, tills vidare i alla fall. Staden – Trafik- och stadsbyggnadsnämnden – vill nu ge sig tid att närmre studera det förslag som arbetsgruppen lämnat in. Förslaget har utarbetats av Aleksander  Wolodarski.

Wolodarskis förslag ger barockassociationer medan Nivås förslag  innebär en återställning av arkitekt Jan Gezelius utformning av torget som en öppen yta med bl.a. beläggning av granithällar, bevarande av träd och återresning av Willy Gordons konstverk ”Mötet”.

Rådet till skydd för Stockholms skönhet – kommunens eget skönhetsråd – avstyrker i ett yttrande 2021-08-23 Wolodarskis förslag. Man hänvisar bl.a. till Camillo Sitte och skriver så här:

Skönhetsrådet anser att torget som öppen plats har ett mycket stort värde av såväl kulturhistoriska som stadsbildliga och funktionella skäl. Inom stadsplanekonsten har principen att hålla mitten fri varit välkänd, inte minst genom den österrikiske arkitekten Camillo Sittes analys av historiska platser. Sitte ansåg att geometri, vinkelhakar och passare inte var lämpade för en sinnlig gestaltning och att mittaxlar inte skulle brytas av  brunnar eller monument. Rådet sympatiserar med denna konstnärliga syn som bryter med planformalismen och istället utgår från hur människan betraktar och använder en stadsmiljö.

Skönhetsrådet finner att återställningsförslaget är det mest utvecklingsbara av de båda presenterade. Den starka symmetri, och därmed inflexibilitet, som uppvisas i Wolodarskis förslag anser rådet främmande för torget.

Det ska bli spännande att följa turerna om detta torg.

Gu Ad To 2021-09-25 13.36

Gustav Adolfs torg – mindre biltrafik!

När jag gjorde en några timmar lång visit i Stockholm en solig septemberlördag mellan ett nattåg från Kiruna och ett eftermiddagståg till Malmö spanande jag in några torg, bl.a. Gustav Adolfs torg. Jag har i ett tidigare inlägg starkt kritiserat att torget snarast fungerat som en trafikrondell än som – ett torg.

Men nu har något hänt! Staden har stängt en kvadrant av rondellen och avvecklat parkeringsplatsen framför Operans entré vilket skapat ett sammanhängande torg från Operan och runt ryttarstatyn med Gustav II Adolf. Fortfarande flödar biltrafiken på tre sidor men resultatet är ändå ett lyft.

Jag pratade med två trevliga unga vakter framför operan (lördagsmatiné på gång ?). Den ene hade noterat att det nu brukar finnas fler människor på torget än vad hon brukade se tidigare. Den andre lyfte fram att operapubliken fått det svårare att angöra eller parkera framför operan.

Gu Ad To o operan 2021-09-25 13.38

Den nya ytan, där trafiken gick tidigare, utgörs av någon typ av färgglad asfaltbeläggning. För mig berättar den att glödande musik flödar ut ur operabyggnaden. Vill staden förändra utformningen igen innan man kanske gör en permanent stensättning, låter det sig göras till en rimlig kostnad. Flexibiliteten är ännu större när det gäller sittplatser och vegetation. De är alla flyttbara.

Förändringen var genom förd i mitten av juni 2021 efter sex veckors arbete.

Här finns stadens egen information.

Kartan är egentligen missvisande. Det är bara den östra delen, närmst operan till höger, som utgör ”Ny torgyta”

 

Torget vid Kiruna nya stadshus växer fram

När jag besökte det nya stadshuset i Kiruna för drygt två år sedan låg det ganska ensamt och övergivet i kanten på ett industriområde. Idag börjar några av husen som ska kringgärda det nya torget vid stadshuset stå färdiga. Dessutom pågår arbetet med att skapa själva torgytan framför stadshusentrén. Hinner det bli färdigt innan snön lägger sig?

Torgbygge 2021-09-24 12.19

Stensättning av torget. Stadshuset till höger. Ny kontorsbyggnad till vänster. I mitten klockstapeln som togs från taket på gamla stadshuset innan det revs.

 

Scandics nya hotell som invigs våren 2022.

Scandics nya hotell som invigs våren 2022. Denna fasad vätter mot torget.

Tillblivelsen av stadshuset och torget har en lång historia.
Läs mer här.

Tryggare torg med AMP?

Sydsvenska Dagbladet hade igår – 2021-08-24 – en artikel om Knut den Stores Torg i Lund. Torget ska omvandlas ”från en otrygg plats man snabbt skyndar förbi till en mysig miljö som lockar besökande att stanna” som artikelingressen lyder.

Knut den Stores torg i februari 2017

Knut den Stores torg i februari 2017

Förre statsministern Fredrik Reinfeld besökte kommunen häromdagen i sin roll som ordförande för ”Centrum för AMP”, en ideell förening som grundats av Branschorganisationen Svensk Försäkring, branschorganisationen Svensk Handel, AMF Fastigheter, Atrium Ljungberg, Humlegården Fastigheter och Vasakronan. Se hemsidan: Centrum för AMP.

AMP står för affärs- och medborgarplats, den svenska motsvarigheten till BID, Business Improvement District. Citat från hemsidan: ”AMP-Modellen bygger på att alla som verkar på en plats går samman i en fast organisation för att arbeta med den. Målet med det långsiktiga arbetet är att platsen ska bli bättre, tryggare, roligare och att de effekter som investeringarna ger ska komma alla till del.”

Det första torg som modellen testas på är Forumtorget i Uppsala. Arbetet där inleddes i augusti 2020. Här finns mer att läsa om detta. Carlos Lopez har anställts som verksamhetsledare för AMP Forumtorget som därmed lämnar uppdraget som VD för Uppsala Danscenter.

Knut den Stores torg i Lund verkar vara det andra torget i Sverige som hanteras enligt detta upplägg. Kommunen och Centrum för AMP ska skriva en avsiktsförklaring. Den styrande Lundkvintetten vill detta, men oppositionen inte är lika entusiastisk.

Kommunen har ännu inte skrivit om projektet på sin hemsida.

Gummiasfalt på torg?

Den populärvetenskapliga engelska veckotidskriften New Scientist har i sitt  nummer från den 10 juli 2021 en artikel om beläggningar på gångbanor – ”A better path”.  Artikelförfattaren Anthony King utgår från forskning, utvecklingsarbete och tankar från bl.a.  Viveca  Wallqvist (kemist, Stockholm), Robin Williams (stadshistoriker, USA), Nick Tyler (London) samt Daniel Lieberman (antropolog USA).

Flera forskare menar, utan att ännu direkt kunnat bevisa det, att det är direkt skadligt för oss människor att röra oss till fots på hårda ytor hela livet. Vi är utvecklade för att gå och springa på savanner. Tester görs därför, bl.a. i Lund och London, att lägga mjuk asfalt, t.ex. gjord av återanvända bildäck, på gång- och cykelbanor.

Artikeln säger ingenting om torg, men vem vet, den dag kommer kanske när det börjar göras försök med helt andra och mjukare material på torg till glädje för oss som rör oss till fots där.

 

Gröna sittplatser i Ronneby

2021-07-07 Grön bänk på gågatan

Bänkar på gågatan i Ronneby

Sommaren 2021 finns dessa bänkar att beskåda på flera platser i centrala Ronneby. De fungerar riktigt bra att sitta på. Färger och form fångar intresset. Om de funnits där tidigare år och om de kommer att dyka upp nästa år vet jag inte.

Flera av bänkarna finns på Stortorget i Ronneby,

2021-07-08 Schack och gröna bänkar

Schackspel och gröna bänkar på Stortorget i Ronneby. (Klicka på bilden för att förstora den)

När jag kom  för att spana in torget en andra gång, satt en man lugnt avvaktande på en av de gröna bänkarna. Jag kände igen men kunde inte placera honom. Han visste precis vem jag var och höll mig på halster ett tag. Det visade sig att han bor i Hässleholm och att jag varit båda hans urologpatient och granne för ett antal år sedan! När jag gick fram till honom gjorde jag det för att fråga hur bänken kändes att sitta på. Men frågan försvann helt, vilket väl får tas som ett gott betyg för bänken. Den fungerar utmärkt att sitta och föra trevliga samtal på.

Några ord om färgen på bänkarna. 

Citat ur kommunens Gestaltningsprogram för Ronneby stadskärna:

Färgsättning är en viktig aspekt av utemiljön. För att skapa enhetlighet och karaktär åt stadens offentliga rum bör endast ett fåtal ’signalfärger’ användas på stadens gatuinventarier. I det här programmet avses de färger som används på armaturer, papperskorgar, underreden till bänkar, staket, pollare och andra utemöbler. Grundfärg Ronnebygrönt används som standardfärg där identitet skall skapas. Den används till exempel på stativ i bänkar, på plank samt papperskorgar och belysningsstolpar.

Ronnebygrönt, som man döpt den färg till som man alltså använder på t.ex. belysningsstolpar, är en lugn, tämligen mörk färg. De gröna bänkarna avviker nästan upproriskt från Ronnebygrönt. Härligt!

 

 

 

Det oföränderliga torget?

Agora-genen

När corona och klimatsamvete tillåter mig att resa hemifrån igen, vill jag bege jag mig till orter och torg där jag kan uppleva återseendets glädje. Antingen: Jag känner igen mig på detta torg, men så kul att det förändrats sen sist. Eller: Jag känner igen mig på detta torg, och så härligt att det är helt oförändrat.

Jag tror att jag har en särskild gen i min kropp, en romersk-grekisk agora-gen. Den lockar mig till torg, särskilt till sådana som tycks mig vara och förbli oförändrade genom decennier, sekler, millenier. I verkligheten finns naturligtvis inga sådana torg, åtminstone inte om vi har milleniet som tidshorisont.

Siena och Helsingfors

Men ändå. Två exempel. Piazza del Campo i Siena och Senatstorget i Helsingfors känns för mig helt oföränderliga, näst intill eviga. De kommer, vill jag tro, att se ut som idag även om tusen år, med sina golv och väggar, konstverk och andra tillbehör.

Livet på alla torg förändras naturligtvis med människors nycker och moden, med dygnets och årstidernas rytm, med ekonomins och politikens växlingar. Föränderlighetens torg dras med i dessa förändringar genom återkommande ombyggnader. Oföränderlighetens torg motstår förändringstrycket.

Finns det fler torg som jag besökt där jag upplever en långsiktig oföränderlighet? Jag får rota vidare i minnet. Marcusplatsen i Venedig? Möjligen, men de få gånger jag varit där har det varit svårt att se annat än folkvimlet, turisterna. Tingstorget i Ängelholm? Kanske. Ett mycket lugnt kullerstenssatt litet torg. Jag måste åka dit igen och kolla.

Två torg i Malmö

Idén och drömmen om oföränderlighetens torg, och dess motsats, började växa fram några år efter det att jag flyttade till Malmö år 2015. Mitt torgspanande avsåg då ofta på de två torgen i stadskärnan: Stortorget och Gustav Adolfs torg.

Jag vet att Stortorget byggdes om för några decennier sedan, men med mitt korta tidsperspektiv i Malmö upplever jag det ändå som oföränderligt, tidlöst.

Gustav Adolfs torg däremot har jag kommit att betrakta som föränderlighetens torg, där tid och växlingar är ständigt närvarande.

Konst på oföränderlighetens  torg

På Stortorget står två konsertverk i marmor, Torgbrunn av Stig Blomberg samt ryttarstatyn med Karl XIV Johan av John Börjesson.

Torgbrunn påminner oss om att det var hit många Malmöbor en gång fick gå för att hämta sitt vatten. 1964, när verket stod färdigt, befann vi oss i ett skede av den svenska historien när vi var som stoltast över det välfärdsland – självklart med rinnande vatten i alla hem – som vi och våra förfäder skapat. Förväntningarna på fortsatt ökad välfärd och jämlikhet var vid denna tid gränslösa. Verket speglar också andra historiska händelser, men det är vattenförsörjningen och välfärdsutvecklingen som är den överordnade berättelsen för mig.

Ryttarstatyn av John Börjesson är nästan sjuttio år äldre än Brunnen. Även om den vill berätta om en krigarkung på 1600-talet säger den minst lika mycket om 1800-talets sista decennier, när nationalromantiken blommade, när vi var som stoltast över och vurmade för hjältedåd i den svenska historien. På 1870-talet påbörjades en insamling för att finansiera statyn. 1898 stod den på plats.

Verken berättar om historiska händelser och skeenden och känns därför relevanta för ett oföränderlighetens torg.

Det enda konstverket på Senatstorget i Helsingfors utgörs av en skulptur från 1894 av tsar Alexander II på en hög piedestal. Finland var storfurstendöme under de ryska tsarerna under åren 1809-1917. Alexander II ses med positiva ögon i den finländska historieskrivningen. Han var den förste tsaren som sammankallade finländska lantdagen (1863). – Ett historiskt monument alltså.

På Piazza del Campo finns ett lågmält konstverk, Fonte Gaia, en fontän med rötter i 1300-talet. Fontänen var slutpunkten på ett då nybyggt system av rörledningar som ledde vatten till stadens centrum. Fontänen fick sin nuvarande form på 1400-talet, en rektangulär bassäng, med reliefer på tre sidor av klassiska och kristna dygder under jungfru Marias beskydd. – Ett historiskt monument alltså.

Konst på föränderlighetens torg

Jämfört med Stortorget är Gustav Adolfs torg ett ungt torg, från 1800-talet. En stor ombyggnad fullföljdes så sent som år 2000.

Inför denna ombyggnad genomfördes en tävling om konstnärlig utsmyckning. Den vanns av Sivert Lindblom med verket Fem fontäner och ett klot. Det riktigt intressanta med detta verk är att det växlar uttryck över året. På sommarhalvåret fungerar pelarna som just fontäner, på vinterhalvåret som facklor.

Gustav Adolfs torgs andra stora konstverk, skulpturgruppen Öresund av Gerhard Henning, sattes på plats 1934 i ett stort vattenfyllt granitkar. I samband med den stora omdaningen av torget i slutet på 1990-talet, möjliggjorde man användningen av varmt vatten i fontänen. Därmed utvecklades konstverket så att det under frostiga dagar helt byter skepnad.

"Öresund" den 15 februari 2021

”Öresund” den 15 februari 2021

Båda dessa verk understryker alltså någon form av förändring, årstidernas växlingar, men har inget att säga om historiska personer eller händelser.

När Malmö stad år 2013 under några veckor placerade ut tillfälliga konstverk i centrum, gjordes det på Gustav Adolfs torg, föränderlighetens torg.

Just idag, lördagen den 15 maj 2021, när jag gör färdigt detta inlägg, ser jag i Sydsvenskan att igår avtäcktes ett nytt tillfälligt konstverk i Malmö. En blinkande, rosa enhörning som en del i stadens utsmyckning inför  World Pride i Köpenhamn och Malmö 12-22 augusti. Var står enhörningen? På Gustav Adolfs torg naturligtvis, föränderlighetens torg.

Träd på torget

Piazza del Campo i Siena och Senatstorget i Helsingfors är avskalade torg. Här finns inga träd alls på eller intill torget. Detta är naturligtvis ett medvetet val från dem som format och förvaltar torget. För mig bidrar detta starkt till upplevelsen av tidlöshet och oföränderlighet.

Om man valt att avstå från träd mest av historiska, estetiska eller praktiska skäl vet jag inte. På Piazza del Campo genomförs regelbundet hästkapplöpningar som lockar stor publik. Träd skulle skymma sikten. På Senatstorget genomförs också evenemang, om än inte lika spektakulära, där fri sikt underlättar.

Både på Stortorget och Gustav Adolfs torg finns det däremot rikligt med träd. På Stortorget ger träden en försonande inramning åt parkeringsplatserna som upptar nästan halva torget. Träden på Gustav Adolfs torg skapar en liten park av en del av torgrummet.

I detta avseende får jag räkna båda torgen som föränderlighetens. Träd är kraftfulla symboler för förändring. De byter skepnad under året och de växer och åldras så sakta.

Torgskalan

Alla torg låter sig passas in längs en skala som sträcker sig från det evigt oföränderliga torget som ena ytterligheten, till torget som ständigt förändras genom ombyggnader och liknande som andra ytterligheten. Men jag är inte ute efter att göra någon sådan objektiv bedömning, utan har med detta inlägg velat belysa hur jag spontant kan uppleva torg och hur jag försöker sätta ord på upplevelsen.

 

 

Torget som resurs i miljonprogrammets områden

I nr 2/2021 av tidskriften ”arkitekten”, Sveriges arkitekters bransch- och medlemstidning, har landskapsarkitekt Nima Karimzadeh skrivit en artikel under rubriken ”Miljonprogrammen har post-pandemi-potential”. Han lyfter där fram att storstadens periferi lockar den grupp och generation som han själv tillhör. Här kan man t.ex. ”handla varor från hela världen … gå på bröllop i unika lokaler”.

Han sörjer över arkitektkårens bristande engagemang vilket  ”tillger dessa platser och människor mindre värde.”

Artikeln illustreras med en bild av ett enkelt vindpinat stånd för försäljning av frukt och grönt. ”Torgmarknader som denna i Akalla har stor potential som utvecklingsplats för företagare och socialt sammanhang för medborgare. Bilden visar den bristande funktionen och avsaknaden av anpassning till arkitektur och fysiska förutsättningar.”