Vid besök i Stockholm brukar jag göra en torgpromenad från Hötorget ner till Gustav Adolfs torg. Börjar i dur, slutar i moll.

Jag startar alltså även denna gång vid Hötorget, ett rektangulärt torg, ordinärt till formen men speciellt när det gäller omgivande bebyggelse. Denna förmiddag, fredagen den 12 maj 2017, solig men kylig, har kommersen på och kring torget kommit igång, men inte mycket mer.  I skuggan av konserthuset  (från mitten av 1920-talet) passerar jag Carl Milles Orfeusgrupp och gläds åt att Filmstadens glasfasad (från mitten av 1990-talet) återspeglar byggnader på torget västra och norra sida. Jag ser torgets fyra väggar på en gång.

Torget ligger lugnt och fint, inga ombyggnadsarbeten pågår.

Jag fortsätter promenaden mot söder in på Sergelgatan som  – med sin avsmalnande form, lätt s-formade linjeföring och svaga lutning – påminner om den typ av medeltida torg som utgjordes av en mjuk breddning av huvudgatan (kan skönjas i t.ex. Lund och Ystad, kallas lansettorg, ibland Boa Constrictor-torg). Därigenom fick  gatustånd plats, samtidigt som den dåtida trafiken kunde passera.

 

Nära mynningen av Segelgatan tittar solen fram och höjer temperaturen i torgvandringen. Kring Sergels torg  råder stor aktivitet med byggnadsarbeten av skilda slag. Biltrafiken är helt avstängd, spårvagnsspår förbereds, glaspelaren håller på att renoveras, fönsterglasen på kulturhuset byts ut.

Men på torgets nedervåning, Plattan, är det lugnt. Inget byggs, och få människor rör sig där så här en fredagsförmiddag.

Sergels torg är definitivt Sveriges nationaltorg. Hit förläggs både små och stora evenemang med nationella och internationella ambitioner. Nu senast, en dryg vecka efter min vandring, möttes Sveriges VM-vinnande ishockeylag av folkets jubel på Segels torg. Eller när jag var i Stockholm (dock inte vid själva torgvandringen) genomfördes en liten demonstration som stöd för politiska flyktingar i Iran.

Min vandringen söderut fortsätter genom Kulturhusets passage. Det är lätt att komma fram till fots eftersom biltrafiken på Klarabergsgatan och kring Sergelfontänen är avstängd p.g.a. av pågående arbeten.

 

Efter passagen kommer jag ut på Beridarebansgatan, som är mer ett torg än en gata. Platsen ligger hörn i hörn med Brunkebergstorg, ett kilformat torg som f.n. är föremål för en rejäl omdaning. Samtidigt pågår byggnadsåtgärder i några av torgets anslutande byggnader. Men trafiken är inte avstängd. Det går att komma fram både till fots och med bil.

På informationstavlan som möter fotgängaren beskrivs tankarna med torget:
     Nu ska Brunkebergstorg rustas upp och bli en härlig plats för uteserveringar, evenemang och kulturaktiviteter. Från torget kommer det att finnas ingångar till två nya livsstilshotell,  At Six och Hobo. Hotellen är en del av Urban Escape – ett helt nytt citykvarter som kommer att bestå av en mängd olika verksamheter.
     Renoveringen av Brunkebergstorg som Stockholms stad och AMF Fastigheter står bakom, beräknas att vara klar 2017. Då är du välkommen tillbaka till en central mötesplats, full av liv och kultur.

Urban Escape är fastighetsägarens namn på den stora byggnaden vid torgets östra sida. I den ligger bl.a. Stockholms Galleria, ett antal kontor och som sagt två nya hotell.

Det ska bli mycket intressant att se hur torget, livet på torget, utvecklar sig. Kommer Brunkebergstorg med sin tunga omgivande bebyggelse – inte minst Riksbanken – och historia som ett trafiktorg att befolkas av människor som vill vistas där? Eller blir det en plats som man raskt korsar på väg mellan två punkter utanför torget?

Jag går vidare söderut och rundar några staket som ska hindra mig från att snubbla över de  fontänbassänger som byggs på torget. Till höger har jag Malmtorgsgatans delvis tjusiga fasader som i förmiddagssolen lockar mig ner mot Gustav Adolfs torg (som förr hette Malmtorget). Jag skymtar Storkyrkans torn över taken.

Sista sträckan ner till Gustav Adolfs torg behöver jag nästan balansera på en smal trottoar med bilar alldeles vid armbågen.

Jag blir lika bedrövad varje gång jag kommer till Gustav Adolfs torg. Det som en gång har varit, och fortfarande kunde vara Sveriges ståtligaste torg, vårt nationaltorg, är sedan decennier omstöpt till en trafikrondell. Visst, byggnaderna runt torget är intressanta, och torgets golv och inredning är prydligt anlagda och skötta. Den pampiga kopplingen till kungliga slottet, riksdagshuset och Stockholms ström ger förväntningar. Men den ständigt närvarande trafiken sätter sin prägel på torget. I mitten tronar Gustav II Adolsstatyn reducerad till en rondellkung.

Kan inte Stockholms stadsplanerare och beslutsfattare hitta en helt ny trafiklösning som befriar torget?  Eller ska Gustav Adolfs torg fortsätta vara platsen dit jag går för att spana in vad stockholmarna och tillresta turister har för bilar?

Denna sida publicerad 2017-05-27.

Föregående månadens torg
Nästa månadens torg