Möllevångstorget har inspirerat bl.a. Fredrik Ekelund och Stig Hansén i deras romankonst.
Själv har jag hittills inte skrivit mycket om detta torg i agoralogi.se, bara detta. Men det blir kanske mer framöver.
Ekelund, Fredrik: Torget. Bonniers 2001.
En kollektivroman om människor på och kring Möllevångstorget i Malmö.
Hansén, Stig: Sista sången från Möllevången. Hjalmarson & Högberg 2017.
En roman om Stig Hanséns egen släkt och uppväxt, med Möllevångstorget ständigt närvarande – som geografisk bestämning, som medium, som projektionsyta, som symbol, som känsloläge.
Bokens första meningar:
”Möllevångstorget. Alltid framför mig. Under mig. I mig. Bakom mig. Ovanför mig. Runt mig.
Jag kommer härifrån. Jag kommer inte härifrån.”
Kapitlet *Juli, 1969 (sid 148 – 153) avslutas med att författaren kort redogör för en mycket sorglig händelse i hans liv. Han förbereder det med en poetisk skapelseberättelse om torget. Den inleds sålunda:
”Det är då jag hör torget läggas på plats. Torget måste läggas, för det finns inte. För bara tre minuter sedan finns där inget. Så kommer alla från alla håll, också uppifrån. De lägger dit torget kring bänken kvinnan satt på och de verkar inte behöva ritningar. Någon gräver direkt, gräver med stora tag, med mycket vind i, och nu är de flera som gräver och det ser ut som om det grävs en massa gravar, massgravar. Jag blundar för att höra om det finns några sorgesånger för jag vet att det varje dag dör kanske tio i Malmö och några av dem kommer nog att begravas här på torget medan det byggs, sänkas i jorden medan det bärs en massa stenar och grus och gudvetvad runt om den som alldeles nyss dött, som ska begravas, och de sörjande kommer att stå i vägen, det gör vi alla för eller senare, så då kan man lika gärna stå här och begrava den man har kär……
….. Och frukostlunchmiddagochmellanmål hinns det med när det regnar så hårt att ingen av kvinna född kan vara utomhus och ändå måste alla vara utomhus för torg ligger utomhus, var ska de annars ligga? Och när jag hör det tänker jag att vissa nog kommer att skapa sina torg inomhus och det är kanske just den sortens folk som har svårt att andas, som tror att de för en hjärtattack när det egentligen handlar om panikattacker. Nya andetag. Fler kullerstenar. Nej, nej. Snart har vi en kullersten i skallen och då kommer ordningsmakten farande. Och ingen väntar sig att få behålla någonting.
Alla dessa rullande stenar. Som aldrig rullar rakt. Som aldrig rullar dit de ska. De måste tvingas på plats. Så att de är där för evigt.”
