I ett tidigt skede av projektet sträckläste jag tio årgångar av tidskriften Arkitektur. Utifrån genomgången skrev jag en artikel om hur torg bevakats, en artikel som jag skickade till Arkitektur. Den blev inte publicerad, men kommer här istället.
Torg i Arkitektur
Jag är tänd på torg. Efter många års arbete med övergripande utvecklingsfrågor har jag fått tid att återvända till arkitektur och stadsplanering, och funnit att just torg engagerar mig mest.
Hur börja? Jag satte mig på ett vackert och välanvänt torg i två dagar, observerade och tänkte. Och – därför denna artikel – sedan plöjde jag igenom tio årgångar av Arkitektur på jakt efter TORGET. (Tack Hässleholms stadsbibliotek som hade alla årgångarna. Bara ett nummer saknades!)
Ett av mina antaganden inför genomläsningen var att redaktionens intresse för torg skulle öka genom åren. Och så var det verkligen. 2003-2007 gav man torgskräck en ny innebörd. De åren presenterades nämligen bara två torg i helfigur: Stortorget i Kalmar (2003/6) och Sundstorget i Helsingborg (2004/7). I bägge fallen rör det sig om färdigställda omgestaltningar av befintliga torg. I 2008/3 dyker det upp ytterligare ett torg, ett breddat gaturum i Kista. Även andra artiklar, recensioner mm. som berörde offentliga rum (förutom parker och strandpromenader), var få.
Men så, i nr 2009/4, finns en intervju med landskapsarkitekten Kathryn Gustafson. Därefter ökar tidskriftens torgpresentationer: Norra Bantorget, Stockholm (2009/8), Brunkebergs torg, Stockholm (2010/3. Den artikeln handlar både om torget och om bedrägliga arkitektillustrationer), Liljeholmstorget, Stockholm (2010/4), Sjövikstorget, Stockholm (2010/6), Stortorget, Gävle som får mycket beröm (2010/7), olika torg i Örebro (2011/7), Saltsjötorget, Södertälje m.fl. (2011/8. Artikeln fokuserar på torgens golvmönster). 2013 inleds med Stora torget, Visby (2013/1).
Vad behandlas då i dessa artiklar om specifika torg? Torget som rum tycks i alla fall inte intressera. I de redovisade projekten tas torgets väggar – kringliggande byggnader – för givna. Då återstår att med markbeläggning, inredning, vegetation och andra åtgärder förnya torget. Men i Camillo Sittes efterföljd borde torgarkitekten, och Arkitekturs torggranskare, ha reflekterat över om även en rumslig omdaning hade varit motiverad.
De få svenska fall där ett helt nytt torg planera(t)s har jag inte hittat en enda artikel om. Så hade t.ex. Hyllie torg (Stationstorget) som ju är en ny plats i en ny stadsdel i Malmö varit värd en betraktelse. Här har ju flera stads- och torgplaneringsproblem satts på sin spets.
Thomas Hellqvist har varit undantaget. Han har i några torg- och bokrecensioner genom åren lyft fram torget som rum. I en bokrecension (2003/2) skriver han t.ex. ”Det modernistiska öppna rummet har ju aldrig fungerat bra som offentligt rum. Istället tycks folklivet frodas bäst på platser där lås saknas, men gränserna är tydliga.” I samma anda citeras Albert Lilienberg, stadsbyggare i Göteborg 1907-1927 (2005/4): ”Det finns bara en allmän regel för stadsplanekonstnärer – varje fri plats och gata bör verka som ett slutet rum.”
Fr.o.m. 2011 puttrar det på ordentligt i torggrytan, även med viljeyttringar från redaktionen:. ”Den mellanstora staden är inte till salu på Stora torget” (ledare 2011/7), ”Torgbyggandets drivkrafter” (Först & främst 2012/6), ”Torg offras när pengar och långsiktighet saknas” (Kort om arkitektur 2012/7), ”9 nya offentliga arenor” (Först och främst 2012/8).
Jag ska med stort intresse följa vad Arkitektur skriver om det offentliga rummet framöver, särskilt då torg.
Bo Mårtensson