Lakselv är en liten ort i norska finnmarken. Kommunen (Porsanger) har ca 4000 invånare. Lakselv, med ca 2200 invånare är centralort i kommunen.

Jag stannade till i Lakselv den 10 juni 2017  vid 12-tiden på en Nordkalottenresa i hyrbil. Jag hittade lätt till torget, mittpunkten i ett litet butikscentrum. Även om några av byggnaderna kring torget är alldeles förfärliga (låga betonglådor) kände jag mig genast nöjd och glad. Efter någon minut förstod jag varför: Möbleringen.

Torget i Lakselv. Lördag 2017-06-10 kl 12.15. Temperatur +13 grader.

Kommunen har ställt ut stabila vitmålade bord  med fasta bänkar, fritt för vem som helst att använda. Det gick alltså bra att gå in i angränsande livsmedelsbutik och handla lite ätbart och inmundiga det på torget.  Eller att ha något med sig. Eller att köpa thaimat från en parkerad försäljningsvagn som jag själv gjorde.

Torget är en väldefinierad fredad yta trots närliggande parkeringsplatser.

Denna bild är tagen 20 minuter före ovanstående. Då var bara något enstaka bord upptaget.

Tillägg juni 2018

Ett år senare, den 5 juni, angjorde jag torget igen. Vädret var blåsigt och kyligt, 3-4 plusgrader.  Upplevelsen blev naturligtvis helt annorlunda. Inte en människa. Thaivagnen stod visserligen där men var stängd (för ögonblicket?) Det som förra året var ett trevligt torg kändes nu som en betongyta, inklämd mellan parkeringsplatserna.

Torget i Lakselv. Tisdag 2018-06-05 kl 14. Temperatur +3 grader.

Andrea Palladio (1508-1580) skriver i den tredje av sina ”Fyra böcker om arkitekturen” några sidor om torg. Städers ”förnämligare torg  böra göras så stora som invånarnas antal kräver, varken så små att de ej kunna tjäna sitt ändamål, eller så stora att de på grund av den ringa folkmängden se ödsliga ut”.

Det ger stöd för hur viktigt det är att reflektera över hur stort ett torg bör vara, men vi får inga dimensioneringshjälpmedel av Palladio.

Lek med tanken att du får i uppdrag att rita en ny stad i Sverige för 10.000 invånare. I mitten av staden ska finnas ett torg. Ska alla stadens invånare få plats på torget samtidigt? Ja, varför inte. Eller ska vi nöja oss med hälften? OK hälften då.

Hur mycket yta krävs då för att rymma 5.000 individer? Enligt en artikel i Illustrerad vetenskap (2002, nr 7) visade en amerikansk studie att i en riktigt stor demonstration  rymdes det 6 personer per m2 inne i den tätaste delen, 4 personer per m2 utanför själva kärnan och 2 per m2 i ytterdelen.

2 personer per m2, låt oss prova det. Då ryms också en och annan barnvagn och det finns plats att både röra och flytta på sig. Formeln blir då: Torgets storlek i kvadratmeter bör vara en fjärdedel av ortens folkmängd 

En ort på 10.000 invånare behöver ett torg på 2.500 m2,  t.ex. 50×50 m2 eller 60×42 m2.

Ett exempel. Hässleholms tätort har ca 20.000 invånare (kommunen har ca 50.000). Ortens torg skulle enligt resonemanget behöva vara 5.000 m2. Stortorget mitt i stan är ca 85×65 m2, dvs 5525 m2.

Ett annat exempel. Mårtenstorget i Lund, det största torget i staden, är ca 7250 m2.  Det skulle motsvara en befolkning på ca 30.000. I själva verket har tätorten Lund över 90.000 invånare.

Det går naturligtvis inte att schablonmässigt räkna fram hur stort ett torg bör vara. Men torgplaneraren behöver ändå ställa sig frågan: Hur många människor ska det rymma? Svaret på frågan måste vägas in när ett nytt torg dimensioneras. Men görs det? Jag har inte hittat en enda beskrivning av ett planerat torg där så sker. Möjligen har jag inte letat tillräckligt.

En kylig men solig majlördag vid lunchtid gavs en härlig upplevelse på Medborgarplatsen i Stockholm. Jag avnjöt en fridsam lunch på en uteservering nära Götgatan, när musik började pulsera från en bärbar högtalare. Ett drygt dussin mammor formerade sig till dans med barn i sele på magen.

Stadens scen, torget, gav en oväntad vinkling på livet.

Mammdans på Medborgarplatsen, Stockholm, vid lunchtid lördagen den 13 maj 2017

På Stortorget i Lund finns ett konstverk som säkert utformats och placerats helt efter konstnärliga ambitioner men som också lockar till lek. Och så fungerar torgens konst och inredning på många håll, som ingredienser i barns lek.

Konstverk på Stortorget i Lund. Konstnär är Eduardo Chillida. (Rymdfält av fred, 1972). Bild från juli 2012.

Samma konstverk på Stortorget. Bild från juli 2017. Är det samma flickor som ovan – som blivit nästan vuxna på fem år?

Men nu har något nytt hänt. I Skåne ser jag en tydlig tendens till att torg om- och utformas med specifik inriktning på barn.

Helsingborgs stad valde att för något år sedan att placera en lekplats – en stor klätterställning – på Konsul Olssons plats. Torget gjordes samtidigt om på andra sätt, bl.a. med ny markbeläggning. Se mer om Konsul Olssons plats, ett av Månadens torg.

Lekplats och servering på Konsul Olssons plats, Helsingborg

Strax efter omdanades Gamla Torg i centrala Åstorp i samma anda.

Lekplats på Gamla Torg. Åstorp. Kommunhuset i bakgrunden.

Kävlinge kommun har i dagarna invigt Unionstorget efter ombyggnad. Torget hette tidigare Röda torget p.g.a. den röda marksten som täckte del av torget. Unionstorget försågs vid ombyggnaden med ett konstverk – Tetris – av Jacob Dahlgren, ett verk som utformats så att det lockar till klättring. Torgytan närmst konstverket är belagd med gummiasfalt. Själva konstverket är dock en hård stålkonstruktion.

Hörn av Unionstorget, Kävlinge i samband med torginvigningen 20170506. Skulptur av Jacob Dahlgren.

På många torg ger fontäner och vattenspel  lekmöjligheter för båda barn och vuxna, åtminstone varma sommardagar. I Vejle på Jylland har man gått ett steg längre. Där har man skapat en sand- och vattenlek i kanten på ett centralt torg, Nörretorv. Jag hoppas kunna ta mig till Vejle på vintern för att se hur torget då ser ut.

Nörretorv i Vejle på Jylland. Sand- och vattenlek i torghörnet. Juli 2016.

I den mån det finns en trend att utveckla skånska, kanske svenska torg för barn, kan den ju ha flera orsaker: Från en ökande ambition att göra staden barnvänlig till lekredskapsbranschens strävan att hitta nya marknader.

Sedan finns det naturligtvis specifika skäl för det enskilda torget. Gamla Torg i Åstorp t.ex. hade länge legat som en nästan oanvänd – om än prydligt skött – yta i centrum av orten. Med lekplatsen fick torget ett större existensberättigande.

I Helsingborg var den primära drivkraften annorlunda. Handeln och kommunen ville locka fler barnfamiljer till centrala stan för kommersens skull.

I Oscar Nilsson Thornborgs nyligen utgivna diktsamling, ”En dag har stormen redan dragit förbi” (Sadura förlag, 2016) utvecklas Stortorget i Lund som bild:

Sätter mig (mannen här, i bild) på
bänken på torget (på en av bänkarna,

Stortorget i Lund, vid Rådhuset)
och liknar torget, liknar

torget och allt och alla på
torget och torget och allt och alla på

torget överallt.
Fåglarna slår ut, viker sig

de svarta böljande flaggorna
lakanen fåglarna, alla dessa

kroppar och en vind, en
vind, och någon avvisas,

någon har inte papper. någon
säger ”jag är” och avvisas

och likheten är slående
och skillnaden bedövande.

Mitt torginstresse lockar mig ibland in på oväntade litterära spår. Häromdagen bläddrade jag i en nyinköpt bok på Hässleholms stadsbibliotek och fastnade för bokens fyra första meningar: ”Hon står mitt på torget. Som om det är lätt att stå där. Som om det är hennes torg. Som om det byggts bara för att hon ska komma”

Boken heter Blodapelsin och är skriven av Anna Vogel. Den handlar om Emma som snart ska sluta i nian. Hon får en komplicerad relation till Nina, hon som står på torget i första meningen.

Torg nämns bara två gånger till i boken, den första bara i förbigående: ” Vi går upp till parkeringen och sätter oss i hans Honda. Han säger att jag kan ta en filt om jag är kall.Jag lägger den över benen. Vi kör i mörkret. Han åker förbi torget, ut på landsvägen, och släpper av mig utanför mitt hus.”

Senare i boken, när huvudpersonen Emma studerar sömnad i Köpenhamn, noterar hon att: ”Torgen är stora här, och de öppnar sig upp mot andra gator, de är inte fyrkantiga och instängda som hemma.” Hemma kan väl vara i Sverige, i Skåne eller i den skånska ej utpekade småstad som Emma bor i.

En stad behöver fria ytor, inte minst torg, som kan tas i anspråk för tillfälliga ändamål.

Stockholms stad bebygger f.n. en stor del av Östermalmstorg med en tillfällig byggnad. Dit ska verksamheter från saluhallen intill flytta in 2016. År 2018 är det dags att flytta tillbaka till den då renoverade och utvecklade saluhallen, ursprungligen invigd 1888. Då monteras den tillfälliga hallen ner. Läs mer på Stockholms stads eller saluhallens egen hemsida.

Detta är det största tillfälliga bygge på ett svenskt torg som jag känner till.

Här där Humlegårdsgatan mynnar i Östermalmstorg, brukar man kunna se rätt över torget till Hedvig Eleonora kyrka och Storgatan. Den tillfälliga saluhallen är ritad av Tengbom arkitekter.

Tillägg 2022-01-15
Hur gick det sen? Se detta inlägg.

Panoramabild. Från Google Earth

Vi hade några dygn bakom oss med blåst, regn och kyliga stunder. Från Trondheim hade vi kört via Östersund, genom Härjedalens och Dalarnas skogar, för att mellanlanda i norra Värmland på väg hem till Skåne.

Solen hade visserligen mött oss vid en sjöstrand strax norr om Malung men först i Torsby var det full sommar igen. Här ville vi övernatta, vid Övre Frykens norra ände, i värmländsk kulturbygd.

Väl inne i Torsby kollade vi på en hotellsajt var vi kunde bo, om det nu alls fanns något ledigt. Jodå. Första samtalet gav napp. Hotell Björnidet vid torget. Hotellet, och restaurangen i samma byggnad – med uteservering – kändes inbjudande i sommarkvällen. Receptionisten (ägaren?) skrev in oss snabbt och vänligt. När vi en stund senare kom ut till restaurangen var det samme man som tog upp beställningar vid borden.

Efter en promenad i samhället, bl.a. förbi järnvägsstationen och Fryksändes kyrka (nygotik, inv. 1898) satte vi oss i vårt rum och spanade ut över torget. I den stämning vi befann oss, var det riktigt vackert, om än kioskserveringsbyggnaden är för stor och parkeringplatsen för dominerande.

Några stora amerikanare gled förbi i sommarkvällen och fortsatte med det när vi lagt oss med fönstret öppet. Från en av bilarna hördes på lagom volym, om och om igen, Lilla söta fröken Fräken, ifrån Fryken. Till denna ljudkuliss somnade vi och undrade om vi blivit utsatta för en iscensättning av hur det goda livet kring ett litet samhälles torg kan gestalta sig.

Hotellets grannbyggnad vid torget.

Andra byggnader vid torget

Torsby kommun har 12000 invånare och tätorten Torsby 4000.

Jag har gjort en studie av sambandet mellan ortsstorlek och torgförekomst i skånska tätorter med mellan ca 800 och 8000 invånare. Resultatet blev inte riktigt som jag förväntat mig.

Det visade sig att sambandet mellan en orts folkmängd och om det finns (minst) ett torg i orten eller ej var betydligt svagare än jag föreställt mig.

Läs rapporten  här.